Så fick jag nu prata med min kära morfar igen. Han bor i Kroatien, där jag har min släkt (på mammas sida). Det är inte ofta vi hörs kan man ju säga. Jag var liten senast vi sågs, ca 12 år. Det kändes så konstigt att höra hans röst, jag visste knappt vad jag skulle säga. Men det kändes endå jättebra.
I sommar hoppas jag verkligen att vi åker ner till Kroatien och hälsar på alla. Saknar släkten, landet, värmen allt!

Morfar är tyvärr sjuk men det är sånt som får en att inse hur viktigt det är att ta hand om varandra och finnas för varandra. För man vet aldrig hur länge man får vara tillsammans. Det är hemskt att det krävs sjukdom för att få en att inse livets värde. Jag tänker bli bättre på att träffa och prata med mina nära och kära. Speciellt vännerna som jag stått nära men pga skola och annat har vi inte träffats på väldigt länge. Måste det bli ändring på!

Det här fick mig att tänka på massor av minnen från i somras, här får ni ett litet bildexempel på en av alla fina dagar!