Livet går i vågor just nu. Jag önskar bara att det stormiga vattnet kunde bli lugnare och att vågorna upphör för en stund. Orkar inte med att ständigt känna smärta.
Jag saknar dig men jag kommer aldrig någonsin kunna få dig tillbaka, hit ner till jorden. Hur mycket jag än försöker och önskar. Det är något jag måste acceptera.
Men jag kan inte hantera alla dessa känslor. Jag försöker men när jag tagit mig upp en bra bit faller jag ständigt ner igen, när jag ser en bild på dig eller läser jobbiga saker i tidningen eller helt enkelt tänker på dig förmycket och tänker på vad man kunnat gjort för att få ditt beslut ogjort. Inget går att göra ogjort när de väl har skett...det vet jag, men tyvärr inte i dessa stunder. 

Jag måste försöka finna ro på mitt sätt. Leva för dig! Ge dig de liv du aldrig fick! Leva med alla fina minnen vi fick tillsammans! Du var en underbar vän och jag glömmer dig aldrig! Jag ska försöka finna lycka och förbli lycklig, du finna alltid inom mig, i mitt hjärta! ♥