I onsdags satte vi oss i bilen och begav oss hit, till fina Dalarna. Bilresan gick hur bra som helst fastän de varnat för väldigt halt väglag, men eftersom min älskling kör så bra gick det utan problem att ta sig hit. Vi stannade några gånger för att rasta lilla Ozzy och för att äta. Jag somnade inte denna gång, vilket jag är väldigt stolt över. Eller, ah okej, jag kan ha slumrat till några minuter men inte mer än det. Jag ville inte att älsklingen skulle behöva köra så långt utan något vaket sällskap haha, eftersom Ozzy snarkade förfullt i baksätet. Så jag tycker nog att jag var duktig. Jag somnar alltid annars i bilen, vet inte varför, tror de sitter i sen barnsben.